I MEDIA 

Så inskränks yttrandefriheten

Det som utredningen talar tyst om är att det under det storslagna namnet ”Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten” döljer sig inget mindre än ett upprepat rop på förbud och inskränkningar.

Ett nytt förslag som vill stoppa Lexbase riskerar att slå hårt mot journalister. Viktiga arbetsredskap hotas samtidigt som en digital offentlighetsprincip fortfarande dröjer.
 

Förra veckan presenterade 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté sitt betänkande. Under stort buller och bång debatterades hur kommittén misslyckats nå enighet i att presentera ett stärkt grundlagsskydd för public service. Vad det talades tystare om var att under det storslagna namnet ”Ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten” döljer sig inget mindre än ett upprepat rop på förbud och inskränkningar.
 

Än en gång föreslås att det ska kunna bli förbjudet för tjänster som Lexbase och andra grundlagsskyddade databaser att publicera sökbara personuppgifter om personer som dömts för brott. Och den här gången går kommittén längre än sist.

Det börjar bli tröttsamt. Men tyvärr inte desto mindre farligt. Historien upprepar sig och visar hur det fria ordet enligt en kuslig Orwellsk turordning inte stryps från en dag till en annan utan sakta plockas sönder mening för mening.

Det är inte första gången tryck- och yttrandefrihetsgrundlagarna står under översyn. Kommitté efter kommitté har lämnat förslag på hur de kan moderniseras.
 

Redan 2010 slog E-offentlighetskommittén fast att grundlagen borde ändras så att myndigheter måste lämna ut digitala allmänna handlingar i digital form. Det skulle innebära betydligt mindre krångel för både myndigheter vid utlämnandet och för enskilda som vill ta del av handlingar som redan är digitala.
 

Förslaget gick, som vi alla vet, tyvärr inte igenom.

Vad som kom att röstas igenom i riksdagen den gången var en betydligt mer omdebatterad fråga. Den som ledde fram till att de så kallade Tsunamibanden kunde hemlighållas i och med att säkerhetskopior undantogs offentlighetsprincipen.

I stället för en större öppenhet och insyn fick riksdagen genom kommittén igenom ökad sekretess.

Nu ser det tyvärr ut att hända igen.
 

När 2018 års tryck- och yttrandefrihetskommitté presenterar sitt betänkande verkar slutsatsen av det tilläggsuppdrag kommittén fick 2018, i samband med att flera uppmärksammade ändringar i yttrandefrihetsgrundlagarna antogs, ha gått under radarn.
 

Den gången stoppade riksdagen förslaget att förbjuda möjligheten att låta allmänheten ta del av sökbara personuppgifter om personer dömda för brott genom tjänster som exempelvis Lexbase. Lexbase har ett utgivningsbevis med ansvarig utgivare och omfattas därför av grundlagsskydd, vilket gör att de får publicera personuppgifter. Personer som känt sig utpekade av sajten har inte haft någon framgång när de vänt sig till JK eller har väckt enskilt åtal för förtal.

Kommittén fick i uppdrag att se över frågan en gång till.
 

2018 protesterade många mot det ojämlika i det då liggande förslaget att tillåta tjänster som vänder sig mot yrkesverksamma, som exempelvis journalister, medan tjänster som allmänheten kan använda skulle förbjudas.

Just det verkar kommittén ha lyssnat på och den här gången föreslås inte inskränkningarna gälla utifrån vem som kan ta del av uppgifterna utan hur tjänsten är utformad. Till råga på allt föreslås att detta ska prövas från fall till fall.

Det innebär att det nya förslaget går betydligt längre och föreslår en möjlighet att förbjuda databaserna baserat på vad de innehåller och riskerar att slå även mot söktjänster som i dag är vardagsarbetsredskap för många journalister.

Det gör förstås inte förslaget mindre skrämmande. Det är lätt att se hur den här typen av inskränkningar skulle kunna tillämpas på område efter område.
 

Den här gången gäller det sökbara personuppgifter om personer som dömts för brott. Nästa gång kan det vara politikers lön eller företagsledares konkurser. Eller något helt annat.
 

En klokare tryck- och yttrandefrihetskommitté skulle kunna se behovet av tjänster som gör det lättare att ta del av allmänna handlingar som ett tecken på att det är dags att en gång för alla göra offentlighetsprincipen digital och därför föreslå att den lagändringen äntligen går igenom. För att göra det riktigt enkelt finns redan ett förslag till lagtext, från 2010: ”En myndighet ska på begäran av en enskild lämna ut en handling som förvaras elektroniskt hos myndigheten i elektronisk form, om den inte innehåller sekretessbelagda uppgifter, det i lag eller förordning finns bestämmelser som förbjuder det eller det annars är olämpligt.”

​Det, om något, vore ett ändamålsenligt skydd för tryck- och yttrandefriheten.

Källa: https://www.journalisten.se

Please reload

Stöd oss i sociala medier
  • Facebook
  • Twitter
  • YouTube